Det kom faktiskt en liten tsunami till slut. Den var två meter ungefär och man såg spår av den på Mamas beach i morse. Det låter inte så dramatiskt men man inser att bara en eller två meter till hade fått stora konsekvenser för Hawaiiöarna och vår resa. Det var märkligt tomt på vattnet på förmiddagen men framåt lunch började folk trotsa myndigheternas rekommendationer att inte vistas i vattnet. Det var ju riktigt bra vindsurf! Bra med vind och masthöga set.
Igår tyckte jag att Kuau såg lite väl utmanande ut för en ringrostig Robert med nya prylar som inte riktigt satt sig. Bestämde mig för att testa Kanaha. Ett nordligt swell innebar masthöga vågor även där emellanåt och gav bra träning för en blekfis från Sverige.
Idag såg Kuau lika bra ut som igår. Det var lite mindre vind på insidan så med trötta armar och onda händer blev det inte mer än tre-fyra vågor innan jag insåg att jag behöver antingen starkare armar eller lite mindre swell. Men det var kul att rida stort även om det var kort.
Det har inte blivit något vågsurf än. Dels känner jag inte att jag haft tid, dels har det blåst en del redan på morgonen och dels har jag inte hämtat Stefans longboard hos Kieth än. Men via har ju några veckor kvar.
På kvällen åkte jag med Elsa för att studera hur proffsen på Hookipa hanterar vågorna. Hon gillade när vindsurfarna blev "klippta". Det betyder spolade upp på klipporna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar