Händelsefattigt men gôtt

På förmiddagen badade jag med barnen när Åsa var och shoppade på Walmart. Sedan lite vindsurf på Ho'okipa. Dagen avslutades med klassisk amerikansk middag och klassisk amerikansk trubadur på trevligt hak i Kihei. Mätta och belåtna vandrade vi ner till stranden för att beskåda solnedgången med Elsa och havssköldpaddor i förgrunden och valar vid horisonten.

Hana Highway

Den lilla byn Hana ligger otillgängligt på den östra sidan av Maui. Vägen dit är kantad av vattenfall och slingrar sig längs den dramatiska kusten genom regnskog och lavaklippor. Den består av mer än 300 hårnålskurvor och nästan lika många broar. Det finns T-shirts med texten "I survived the road to Hana". Jag har trafikerat denna sträcka många gånger tidigare. Till slut blev jag så trött på vägen att jag bestämde mig för att flyga istället. Men det var många år sedan jag körde senast och nu ville vi uppleva "världens vackraste väg" igen. Förutom att den är vacker så är den väldigt långsam. Så långsam att man upplever en inverterad fartblindhet. Efter de värsta partierna och när vägen blir rak och bred igen, med bra sikt åt alla håll, så upplevs 50 km/h som en fullständigt livsfarlig hastighet.


Målet var Kipahulu med Seven Pools och Charles Lindbergs grav en knapp timma förbi Hana. På vägen gjorde vi flera stopp. Det mest minnesvärda var ett besök på Kahanu Garden. En fantastiskt vacker botanisk trädgård som letar sig ner från regnskogen mot stillahavskusten där lavaklipporna utgör ett dramatiskt avslut. Det bästa med detta ställe var att det inte var ett resort, inte en golfbana och att vi var nästan ensamma. Vi stannade länge och åt en god medhavd lunch under palmerna.




Eftermiddagen tillbringades på Hamoa Beach. En härlig strand med lite folk och mycket bad.


På vår fortsatta färd mot målet lyckades vi missa både Seven pools och Lindbergs grav. Vi åkte längre och längre på sämre och sämre vägar och till slut bestämde vi oss för att vända och strunta i våra mål och helt enkelt se resan i sig själv som målet. Vi åt en medhavd middag vid Waianapanapa och slingarde oss sedan hem på Hana Highway i solnedgången. Det blev en oförglömlig 12-timmarsutflykt.

Falling Rocks

Igår blev det lite vågsurfing på morgonen. Jag och Basse paddlade ut på Mamas. Elsa sitter på muren och undrar varför vi ska ut. "Det ser ju inte alls bra ut" anser hon.


Ungarna fick sedan prova lite plattvattensurf. Mycket glädje.

Fin vindsurfing i lätta vindar på kvällen och sedan grillad tonfisk.

Idag var det sämre väder än vanligt, dock inte dåligt i svenska mått mätt men det var några dagar sedan vi hade sol. Vi beslutade oss för att åka till den västa sidan av ön där det alltid är vackert väder. Nu bar det sig inte bättre än att de fyra millimeter regn som faller där per år föll där just idag. Men vi fick se den lätt otillgängliga Honolua Bay. Här har det legat en fiskeby som försvann i en tsunami 1946. Byns omkomna innevånare ligger begravda lite här och där och man ser rester av husgrunder.

Honolua Bay är tydligen ett fantastiskt snorkelställe men vi kunde inte bestämma oss för vem som skulle få snorkla så vi struntade i det. Istället åkte vi vidare runt West Maui Mountains på en väg som från början var slingrig, sedan blev den smal och slingrig, sedan blev den smal och dålig och slingrig för att till sist bli smal, dålig, slingrig med höga stup och fallande stenar. Det var en upplevelse för oss i framsätet. Våra medresenärer, långt nedsjunkna i sina bakåtvända barnstolar i baksätet, slöt ögonen redan innan vägen blivit smal.

Honolua Bay. Finn ett fel.

På eftermiddagen blev det lite trevligt vindsurf i Kuau och i kväll är Åsa ute och dricker drinkar med den andra damerna och jag är hemma och tar hand om de sovande barnen och njuter en Longboard Lager.

Idag hoppade vi över barnen

Snorkling med familjen Basse på förmiddagen. Snorklingen hade väl lite mer att önska men alla lekte i vågorna och Basse lekte hoppa över barn till allas förtjusning. En kort tur till ett lavafält avslutade utflykten.


Även om alla prongoser sa att det inte skulle blåsa idag ville jag inte ge upp tanken på lite kvällssegling. Det är faktiskt så att det har gått att vindsurfa varje dag sedan vi kom så varför skulle denna trend brytas? Belöningen för det positiva tänkandet blev en dryg timme med upp till logo i Kanaha på ett hav som ofta var slätt som ett salongsgolv. Fantastisk vindsurfing. Igen!

Måns fick en bubbelblåsande krokodil i födelsedagspresent och ungarna go bananas när vi leker med den.

Pappadagis

Idag var det shopping på schemat för Åsa och Saga. De övriga familjemedlemmarna: Robert, Sebastian, Måns, Robin, Elsa och Alexander slapp följa med och tillbringade dagen vid poolen istället. Ett litet mini-dagis nära vattnet kräver uppmärksamhet och tålamod men det gick bra. Efter fem timmar kom damerna hem med påsar från en massa klädbutiker. Åsa hade köpt en klänning som Robert trodde var ett slags raff-set men hon säger att hon ska ha den på jobbet. Vi hoppas på att Robert har dålig koll...

Familjen Peder dök upp och vi begav oss med familjen Sebastian på surfsafari. Hookipa såg litet och vindfattigt ut och Sprecks var ännu sämre men vi orkade inte åka omkring mer utan slog oss ner i Sprecks och tittade på riktigt bra freestyle av folk med reklam i seglen. Elsa tog sitt elfte bad för dagen.

På kvällen åkte Robert till Mana Foods och köpte en massa frukter han inte tidigare sett. Vi har dissekerat några av dem och har vissa teorier om vad man ska äta och huruvida de är mogna eller inte. Vi lutar oss också mot teorin att det förmodligen inte säljs frukt i matbutiken som kan vara dödligt giftig vid fel användning. Störst besvikelse var en röd banan som smakade precis som en omogen gul banan. De kanske är röda innan de blir gröna?

Ett väldigt roligt ställe

På förmiddagen åkte vi till en lekplats (eller som Elsa brukar uttrycka det när det rör sig om lekplatser med mycket hög standard: "Ett väldigt roligt ställe") utanför Haiku. Vackert beläget vid en stor park några hundra meter över havet. Sedan brunch i Haiku som nästan slog förra Maui-resans höjdpunkt: "The Lumber Jack Grand Slam" på Denny's. Det var inte slut på ätandet där för när vi kom hem bjöd andra gäster vid vårt boende på BBQ med lokalt fångad Mahi Mahi. De hade en liten familjefest som vi fick vara med på.

I övrigt har Robert seglat ett par timmar i Kuau och Elsa har badat ungefär 17 gånger. Hon har fått "armpuffar" så nu kan hon simma omkring själv i "den kalla poolen".

Sjuklingar på vulkantopp

Robert, Elsa och Måns delar en härlig förkylning vilket gör oss till en tröttare familj än vanligt (den friska får såklart lite att göra när det snoras och hostas på nätterna), men det hindrade oss inte från att ta en förmiddagstur upp till Haleakalas krater idag. Vi laddade med varma kläder och körde den slingrande vägen uppåt. 3000 höjdmeter senare fann vi en fantastisk vy över Maui och massvis med grönt kylarvatten under bilen. Lite fika på det och sedan rullade vi raka vägen hem för att bädda ner Robert och ta det lugnt hemmavid resten av dagen.

Måns travar på som Frankensteins monster (eller Månster - (C) Basse) med armarna rakt fram och stela ben. Men han tar kurvorna utan att trilla och kryper bara om han vill någonstans riktigt snabbt. Fortfarande bara två tänder där nere men de sätter han glatt i allt han kan hitta - från torra gamla matrester i mattan till mjuka mammaöverarmar. Elsa är hälften ängel, hälften Gremlin, men är man 3 år så är det väl ursäktat.

Bilder kommer senare, nu är det dags att bädda ner sig och fundera på vad morgondagen kan ge!

Välkomna på födelsedagskalas

På tisdag fyller Måns 1 år och jag hade ju inget direkt firande när jag fyllde 40. Jag och Måns har resonerat oss fram till att vi ska ha vårat firande ihop här på Sea Breeze, Maui. Alla är välkomna enligt inbjudan. British Airways flyger för under 10 000 kr från Landvetter om man vill komma över dagen.

Idag åkte vi på förmiddagssnorkling i Wailea med familjen Basse. Härligt ställe. Någon påstod att man skulle få uppleva vattensköldpaddor men den enda vi såg låg på land och solade. Bra tänkte Robert, enklare att fota. I övrigt såg Robert en muräna och hörde knölvals-konversationer. Vi fick också höra av en annan snorklare att han siktat vitfenad revhaj strax bakom oss. Vi såg ingenting men vi tittade väldigt noga. En tjej brände sig på en Portugisisk Örlogsman. Ruskigt smärtsamt av allt att döma. Robert tyckte att hans perforerade fötter kanske inte var så farligt trots allt.

Vågsurftävling

Vi börjar lördagen med Ian Walsh’s Menehune Mayhem, vågsurfare 9 år och uppåt tävlar om... en helårsförbrukning Red Bull? :)

http://www.redbullusa.com/cs/Satellite/en_US/Event/menehune-mayhem--021242973830383

Lördagsutflykt

Lördagen bjöd på en del regn så vi satte oss i bilen och tog en sväng inåt ön, en bit upp längs vägen mot Haleakalas krater. Stannade i Makawao och åt god lunch på trevlig Mexikansk restaurang. Elsas standardorder är pommes frites men hon knaprade faktiskt av svansen på den lilla friterade kycklingdinosaurien. Inte för att det föll henne i smaken direkt, men en eloge till henne för att hon smakade. Den kulinariska resan fortsatte hemma då vi köpt macaroni&cheese som hon (och Måns) åt med god aptit.

Idag är vädret lika trist så vi funderar på att åka till Kihei och leta upp badväder tillsammans med Basse, Saga och småkillarna. Robert tar just nu en morgonvågsurfning med Basse och jag packar dagens matsäck.

Notera Roberts gamla keps på bänken vid väggen. Den ville stanna kvar till happy hour så vi åkte vidare utan den. Hoppas den hade en trevlig kväll!