Falling Rocks

Igår blev det lite vågsurfing på morgonen. Jag och Basse paddlade ut på Mamas. Elsa sitter på muren och undrar varför vi ska ut. "Det ser ju inte alls bra ut" anser hon.


Ungarna fick sedan prova lite plattvattensurf. Mycket glädje.

Fin vindsurfing i lätta vindar på kvällen och sedan grillad tonfisk.

Idag var det sämre väder än vanligt, dock inte dåligt i svenska mått mätt men det var några dagar sedan vi hade sol. Vi beslutade oss för att åka till den västa sidan av ön där det alltid är vackert väder. Nu bar det sig inte bättre än att de fyra millimeter regn som faller där per år föll där just idag. Men vi fick se den lätt otillgängliga Honolua Bay. Här har det legat en fiskeby som försvann i en tsunami 1946. Byns omkomna innevånare ligger begravda lite här och där och man ser rester av husgrunder.

Honolua Bay är tydligen ett fantastiskt snorkelställe men vi kunde inte bestämma oss för vem som skulle få snorkla så vi struntade i det. Istället åkte vi vidare runt West Maui Mountains på en väg som från början var slingrig, sedan blev den smal och slingrig, sedan blev den smal och dålig och slingrig för att till sist bli smal, dålig, slingrig med höga stup och fallande stenar. Det var en upplevelse för oss i framsätet. Våra medresenärer, långt nedsjunkna i sina bakåtvända barnstolar i baksätet, slöt ögonen redan innan vägen blivit smal.

Honolua Bay. Finn ett fel.

På eftermiddagen blev det lite trevligt vindsurf i Kuau och i kväll är Åsa ute och dricker drinkar med den andra damerna och jag är hemma och tar hand om de sovande barnen och njuter en Longboard Lager.

Snart slut på förnödenheter

Nu har vi bara två veckor kvar av vår resa. Det märks att vi obönhörligen närmar oss den dag då vi ska lämna ön. Man blir påmind av sådant som att det bara är tre paket välling , fem dosor snus och tjugo par linser kvar. Ekvationerna stämmer. Men å andra sidan är två veckor lika länge som en lång charterresa till Kanarieöarna. Det känns ju ganska länge. Och hur konstigt det än låter så har man faktiskt en gnutta hemlängtan. Borta ruskigt bra men hemma rätt OK.

Idag skulle det verkligen inte blåsa men det blev ändå en timme med 5.0 och logo i Kuau innan vinden dog helt. Det var mer simning än vågridning, men ändå.

Inga bilder blev tagna idag så jag passar på att lägga upp några bilder från den natt för ett par veckor sedan då månen stod ovanligt nära jorden. Nästa gång är om typ 30 år. Fullmånen var magisk.

Idag hoppade vi över barnen

Snorkling med familjen Basse på förmiddagen. Snorklingen hade väl lite mer att önska men alla lekte i vågorna och Basse lekte hoppa över barn till allas förtjusning. En kort tur till ett lavafält avslutade utflykten.


Även om alla prongoser sa att det inte skulle blåsa idag ville jag inte ge upp tanken på lite kvällssegling. Det är faktiskt så att det har gått att vindsurfa varje dag sedan vi kom så varför skulle denna trend brytas? Belöningen för det positiva tänkandet blev en dryg timme med upp till logo i Kanaha på ett hav som ofta var slätt som ett salongsgolv. Fantastisk vindsurfing. Igen!

Måns fick en bubbelblåsande krokodil i födelsedagspresent och ungarna go bananas när vi leker med den.

41-års kalas

Jag har hittat en enkel tumregel för att ta reda på om man ska vindsurfa eller inte. Vi ser Hookipa från trädgården. Om det är fler än 10 ute där ska man ge sig ut, är det färre ska man inte ge sig ut. I fallet "färre än 10" är det antingen dåliga förhållanden, d.v.s. för lite vind och/eller vågor eller för bra förhållanden, d.v.s. livsfarliga förhållanden med väldigt stora vågor och väldigt lite vind. Det blir svårt om det är exakt 10, som det var idag. Men idag spelade det ingen större roll för vi sysslade mest med vårt lilla party för Måns som fyllde 1 år idag (och min försenade 40-årsfest).

Det blev en lyckad tillställning med 8 vuxna och 6 barn. Vi bjöd på Pina Colada, grillad Mahimahi och fruktsallad. Dagen till ära fick vi besök av en ara som vi lärt känna. Den tillhör grannen och är alltid nyfiken på barnen och ölen. Tyvärr blev det inget bad i havet eftersom det var högvatten och stort swell vilket förvandlade vår lilla barnstrand till ett livsfarligt inferno.

Tack till alla som kom till vårt firande och för presenterna och tack för alla gratulationer till Måns på 1-årsdagen.

Där satt den

På förmiddagen tog vi en liten shoppingrunda i Paia. Men nog pratat om det. Eftermiddagen bjöd på fantastisk segling på Noriegas utanför Kuau. Det fanns verkligen inget mer att önska. Vad sägs om detta: Varmt, soligt, cross-off, perfekt mysdrag i 5.0, regelbundna set i logo-storlek, släta linjer som man aldrig behövde dela med någon. Jag är vän med min utrustning, inställningarna är perfekta och jag är vältränad efter en dryg månads vindsurfing. Revbenet känns mycket bättre. Vågridningen gick riktigt bra. Hade en skön surf-känsla och flyt och gjorde väldigt få misstag. Stort leende på läpparna när jag simmade iland i kanalen och möttes av min lilla familj på stranden. Även om detta kanske inte klassas som episkt på Maui-skalan så är det definitivt episkt i min värld (som mest bygger på svenska västkusten). Kanske mitt livs bästa segling...hittills. Och jag är bara 40! Såg en herre på minst 65 gå i när jag gick upp. Han såg också ut att ha kul. Vilken underbar sport.

Pappadagis

Idag var det shopping på schemat för Åsa och Saga. De övriga familjemedlemmarna: Robert, Sebastian, Måns, Robin, Elsa och Alexander slapp följa med och tillbringade dagen vid poolen istället. Ett litet mini-dagis nära vattnet kräver uppmärksamhet och tålamod men det gick bra. Efter fem timmar kom damerna hem med påsar från en massa klädbutiker. Åsa hade köpt en klänning som Robert trodde var ett slags raff-set men hon säger att hon ska ha den på jobbet. Vi hoppas på att Robert har dålig koll...

Familjen Peder dök upp och vi begav oss med familjen Sebastian på surfsafari. Hookipa såg litet och vindfattigt ut och Sprecks var ännu sämre men vi orkade inte åka omkring mer utan slog oss ner i Sprecks och tittade på riktigt bra freestyle av folk med reklam i seglen. Elsa tog sitt elfte bad för dagen.

På kvällen åkte Robert till Mana Foods och köpte en massa frukter han inte tidigare sett. Vi har dissekerat några av dem och har vissa teorier om vad man ska äta och huruvida de är mogna eller inte. Vi lutar oss också mot teorin att det förmodligen inte säljs frukt i matbutiken som kan vara dödligt giftig vid fel användning. Störst besvikelse var en röd banan som smakade precis som en omogen gul banan. De kanske är röda innan de blir gröna?

Ett väldigt roligt ställe

På förmiddagen åkte vi till en lekplats (eller som Elsa brukar uttrycka det när det rör sig om lekplatser med mycket hög standard: "Ett väldigt roligt ställe") utanför Haiku. Vackert beläget vid en stor park några hundra meter över havet. Sedan brunch i Haiku som nästan slog förra Maui-resans höjdpunkt: "The Lumber Jack Grand Slam" på Denny's. Det var inte slut på ätandet där för när vi kom hem bjöd andra gäster vid vårt boende på BBQ med lokalt fångad Mahi Mahi. De hade en liten familjefest som vi fick vara med på.

I övrigt har Robert seglat ett par timmar i Kuau och Elsa har badat ungefär 17 gånger. Hon har fått "armpuffar" så nu kan hon simma omkring själv i "den kalla poolen".